Lagom under luppen

De som länge levt enligt devisen ”ett glas rött om dagen håller doktorn borta” fick kanske en kalldusch i januari 2023. Då gick Världshälsoorganisationen, WHO, ut med budskapet: ”Ingen nivå av alkoholkonsumtion är säker för vår hälsa.” Fortsättningen på pressmeddelandet löd: ”Det spelar ingen roll hur mycket du dricker – risken för konsumentens hälsa startar vid den första droppen av en alkoholhaltig dryck.”

Yttrandet var ett rejält hopp från tidigare måttlighetsidéer. Och för oss vinentusiaster inställer sig frågan om vi inte längre kan njuta av lite vin utan dåligt samvete. Hur ska vi egentligen tolka WHO:s ganska drastiska meddelande, och vad ligger bakom det? 

Vi backar bandet. Tidigare WHO-rekommendationer byggde på forskning från 1970-talet och framåt som visat att alkohol inverkar gynnsamt på hjärthälsan. Låter ”den franska paradoxen” bekant? Den menade att rödvin kunde skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar och var vida spridd under 1990-talet. Från 2000-talet har WHO:s inställning gradvis stramats åt, från fokus på missbruk till dagens åsikt att även moderat alkoholintag kan vara hälsovådligt. 

WHO:s nuvarande hållning baseras på en analys publicerad 2018 i The Lancet, en av världens mest välrenommerade vetenskapliga tidskrifter. Studien fastslog att de sammantagna hälsoriskerna vid alkoholkonsumtion överväger potentiella fördelar. Lancet- studien har dock inte stått oemotsagd: kritiken har bland annat handlat om att betydelsen av J-kurvan – att individer med moderat alkoholkonsumtion har lägre dödsrisk än såväl nykterister som storförbrukare – har förminskats.

Erik Skovenborg, specialist i familjemedicin och vinskribent, har under många år granskat forskningen kring alkohol och hälsa.

– Det finns över hundra epidemiologiska studier som visar på kopplingen mellan alkoholkonsumtion och cancer. Men dessa studier delar flera metodologiska problem, såsom studieheterogenitet, understuderad betydelse av dryckesmönster och underrapportering av olika grad.

Han menar också att det finns intressen som bidrar till hur forskningen tolkas:

– Alkohol har många fiender, speciellt i USA där ungefär tjugo procent av befolkningen skulle föredra ett totalförbud likt det man hade under tidigt 1900-tal.

Alkohol är sedan flera decennier klassat som ett cancerframkallande ämne i grupp 1 tillsammans med asbest, strålning och tobak. Skovenborg problematiserar dock att WHO kallar grupp 1 ”den högsta riskgruppen”. Definitionen är mer exakt ämnen där det finns tillräckliga bevis för att de orsakar cancer hos människor. Till gruppen hör även processat kött, saltad fisk, trädamm och luftföroreningar.  

Det har hittills saknats en större RCT-studie – guldstandarden inom klinisk forskning – kring alkoholens effekter på vår hälsa. Men 2023 fick universitetet i Navarra 2,5 miljoner euro från Europeiska forskningsrådet för ett fyraårigt projekt där tiotusen frivilliga personer över femtio år delats in i två grupper: i den ena ska man dricka måttfullt, i den andra avstå alkohol. Många väntar spänt på resultaten.

Att vinindustrin har reagerat starkt på WHO:s positionering är föga förvånande. Vinförsäljningen i världen är haltande, hälsomedvetenheten ökar och människor, framför allt unga, dricker allt mindre. I många delar av världen blåser ny-nykteristiska vindar.

Vinskribenten Felicity Carter skrev i april 2024 en artikel i Winebusiness Monthly med titeln: Hur ny-prohibitionister kom att forma alkoholpolicyn – vilka är människorna bakom det nya anti-alkoholbudskapet från Världshälsoorganisationen? Hon såg några av WHO:s samarbetspartner som kontroversiella, framför allt Movendi International (tidigare IOGT) och Global Alcohol Policy Alliance.

Movendi International beskriver sig själva som ”den största oberoende globala rörelsen för utveckling genom alkoholprevention”. Den grundades 1851 i New York och har rötter i Frimurarorden. Rörelsen strävar efter att främja en alkoholfri livsstil samt att utmana alkoholnormen och alkoholindustrins inflytande.

Movendi har ”official relations” med WHO – en partnerskapsstatus som kan beviljas icke-statliga aktörer som har ett engagemang i linje med organisationens mål. De har inflytande på WHO:s policyarbete.

Maik Dünnbier är chef för strategi- och påverkansarbete på Movendi International, vars huvudkontor ligger i Stockholm. Han är tydlig med att de inte kallar sig en nykterhetsrörelse. På frågan varför svarar han att de inte enbart vill associeras med nykterhet, utan ett större socialt perspektiv. Sedan starten har de bland annat arbetat för svarta människors och kvinnors rättigheter.

På vilket sätt har Movendi påverkat WHO:s uttalande?

– Jag förstår att du måste ställa frågan, men den visar också på en stor okunnighet om hur WHO fungerar. Vi har en röst, men är en av många. Strukturen i organisationen är inte sådan att vi är inne och petar direkt i beslut. Det finns ett försök att måla upp en konflikt, som att WHO skulle vara ett offer för lobbyism, men så är inte fallet, säger Maik Dünnbier.

Han understryker att Movendi är mycket mindre i storlek och ekonomisk kapacitet än alkoholindustrin.

– Om det är någon som utför lobbyism så är det de. Det här kriget med attacker från båda håll hjälper ingen.

Trots att studier fortfarande görs menar Maik Dünnbier att forskningsläget är tydligt. Han håller inte med om att WHO har antagit en striktare hållning med tiden.

– Vi har vetat sedan 1988 att alkohol orsakar cancer. Det är alkoholindustrin som drivit på för att mildra det budskapet.

Men kan inte vanliga människor ändå tolka WHO:s budskap som förenklat? Biologin är ju komplex och många faktorer spelar in i: rökning, kost, genetik, miljö, ålder och kön. Alla som dricker lite vin då och då drabbas ju trots allt inte av cancer.

– Det är viktigt att förstå vilka som är de tänkta mottagarna av WHO:s råd. De ska informera myndigheter, som i sin tur kan påverka läkare och andra. En läkare kan i sin tur prata med en enskild individ om dennes levnadsvanor och alkoholbruk, men riktlinjerna är generella. Vi måste också skilja på risk och skador.

Apropå risk. Erik Skovenborg menar att WHO:s största misstag ligger i deras uttalande: ”För att identifiera en säker nivå av alkoholkonsumtion skulle giltiga vetenskapliga belägg behöva visa att det vid och under en viss nivå inte finns någon risk för sjukdom eller skada i samband med alkoholkonsumtion.”

Sanningen i WHO:s budskap är, enligt Skovenborg, obestridlig i den mån att ingen mänsklig aktivitet kan bevisas vara helt utan risk. På så vis, menar han, är uttalandet en truism, något som är uppenbart sant och inte säger något nytt eller intressant. 

– Att WHO kräver giltiga vetenskapliga bevis för en nollprocentig risk vid ”den första droppen av en alkoholhaltig dryck” är ett ouppnåeligt och pseudovetenskapligt tillstånd och ett exempel på hur nykterhetspolitik förvränger, eller selektivt presenterar, vetenskapliga bevis. Det är policybaserad evidens i stället för evidensbaserad policy.

Naturligtvis finns det en annan sida av myntet: den kulturella och historiska. I september 2025 skrev Académie Internationale du Vin (AIV) ett upprop till stats- och regeringscheferna på FN:s åttioårsjubileum i New York. Kärnargumentet var att vin är historia, kultur, njutning och inspiration. Att avnormalisera vin är, enligt AIV, att förstöra ett arv som förenar människor över tid och geografi, att förneka dess fördelar, att avsluta den vetenskapliga debatten i förtid och att välja förbud före utbildning och frihet.

Frågan om kultur för oss in på kontrasten mellan storskaligt och småskaligt. I Winebusiness Monthly skrev Felicity Carter: ”Movendis världsbild är enkel: det finns inga hantverkare, småproducenter eller vinmakare kopplade till land och historia. Det finns bara ’Big Alcohol’, som använder propagandaord som ’måttfullhet’ och ’hantverk’ för att dölja sin verkliga natur. Och Big Alcohol är en allierad med Big Tobacco – Movendi kopplar alkohol till tobak närhelst de kan.”

Movendi är, liksom WHO, starka förespråkare för att införa varningstexter på alkoholhaltiga drycker, likt dem som finns på tobaksvaror.

Det är just Big Alcohol som Movendi kämpar mot – en industri som enligt Maik Dünnbier är oetisk, arbetar med falsk marknadsföring och vill påverka folk att dricka mer. Han nämner sådant som dåliga arbetsförhållanden i vinproducerande länder och pådrivande av konsumtion i länder där man traditionellt inte har druckit. Samtidigt, menar han, klumpar han inte ihop hela dryckesvärlden, utan förstår att det finns andra aktörer.

– En bra alkoholpolitik gynnar alla, menar Maik Dünnbier.

Vad som är en bra alkoholpolitik, finns det dock skilda åsikter om.

Till sist tycks det ändå vara här, i polariseringarna, vi landar: stort mot smått, industri mot kultur, skada mot risk, samhälle mot individ, absoluta sanningar mot relativa. En polemik som inte lär mattas av ännu på ett tag. 

Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars