Nyfiken på: Anselmo Mendes

Med en glödande passion för Portugals nordligaste vinregion och dess inhemska druvor har Anselmo Mendes bidragit till att driva på en kvalitetsutveckling som fått vinvärldens blickar att vända sig mot Europas västra hörn. Sedan alvarinhon Muros De Melgaço släpptes 1998 har han arbetat sig upp till att bli en av de största vinmarksägarna i landet med 120 hektar spridda över flera regioner. Många av de omkring 20 olika viner han gör varje år får toppbetyg i internationell vinpress, och förutom utnämningarna Årets producent och Årets vinmakare har han även kallats för en av Portugals mest inflytelserika personer.

Kan du beskriva din drivkraft som vinmakare? 
– Det första jag tänker på när jag vaknar varje dag är mina vingårdar och på nätterna drömmer jag om vinrankor. Vin är hundra procent av mitt liv och jag delar gärna mina erfarenheter med unga vinmakare. Jag arbetar väldigt fokuserat, men är aldrig nöjd. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att jag inte kan. 

Du förknippas främst med Vinho Verde, men är dina viner egentligen typiska för regionen? 
– Vinho Verde var en betydelsefull region i vinvärlden redan på 1100-talet, men med ökande befolkningsmängd under 1700- och 1800-talen ökade även kvantiteten i vinproduktionen, vilket gick ut över kvaliteten. Vändpunkten kom under 1990-talet när jag började titta bakåt i historien. Allt fler vin­makare har anslutit till det som blev en kvalitetsrevolution och i dag har jag sällskap av en hel armé. Jag valde tidigt att fokusera på endruvsviner i stället för typiska blandviner. Inledningsvis arbetade jag bara med alvarinho, men på senare år har jag även börjat lyfta fram loureiro. Jag tycker att den förtjänar mer uppmärksamhet, eftersom den – precis som alvarinho ger viner med hög syra som åldras väl med lagring. Jag har även återupplivat en gammal tradition att göra lätta rödviner med lång lagringstid på gamla fat.  

Du slår gärna ett slag för just ­lagrings­dugligheten hos alvarinho, varför då? 
– Det finns en uppfattning att alvarinho inte har det som krävs för att kunna lagras, men jag tycker att vinerna tickar alla boxar för lagringsduglighet med både syra, struktur och komplexitet. Med tiden blir vinerna gyllene i färgen och i doften växer honung och torkad frukt fram. I min källare sparar jag flaskor från tidigare årgångar som jag använder för provningar och säljer till restauranger. Förr frågade ingen efter det, men i dag finns faktiskt intresset. 

Experiment verkar vara din livsluft, kan du ge fler exempel?
– Experiment är meningen med livet! Mitt första experiment var Muros De Melgaço – ett endruvsvin lagrat på stora, använda och lätt rostade fat, inte för ekinfluensens skull utan för mikrooxidationen. År 2001 gjorde jag ett skalmacererat vitt vin, men ingen var intresserad av det då. Med Tempo‚ ett vin som till hälften är macererat med skal och till hälften med hela klasar i 45 dagar, har jag tagit upp tråden igen. Mest stolt är jag nog över experimentet Parcela Única som summerar två viktiga faktorer: influensen från terroiren och jäsningen på jästfällningen på nya franska ekfat. 

Ett av dina lite mer omfattande ­experimentella projekt utspelar sig på Azorerna. Berätta!  
– Jag samarbetar med ett kooperativ i DOC Biscoitos på ön Terceira och köper in druvor från ett muromgärdat vingårdsläge med vulkanisk jordmån precis intill havet. Azorerna har ett svårt klimat på grund av orkaner, så uppbindningen är extremt marknära. Det vin vi gör där just nu är en verdelho som heter Magma, men snart lanseras även ett fortifierat vin. Portugal är ju känt som ett starkvinsland och näst på tur efter att Madeira återupptäckts står Azorerna.   

Det snackas mycket om Portugal som vinland just nu, varför tror du att det blivit så? 
– Trots att det är ett litet land har vi en mångfald av druvor och jordmåner. Kvalitetsrevolutionen har lett till att många vinmakare vill uttrycka terroir i sina viner, samtidigt söker vinvärlden efter nya druvor att upptäcka och får sitt lystmäte när det dyker upp ursprungliga sorter. Många vinmakare har också börjat använda nygamla tekniker, bland annat amfora, och gör numera vin som deras förfäder gjorde. Det har funnits mycket att återupptäcka i Portugal för vinmakarna och mycket för omvärlden att upptäcka för första gången. 

Foto: Hugo Pinhiero