Veritas: Kan svenskt vin överleva nyhetens behag?

Denna söndag fylldes grusplanen på Kullabergs Vingård till brädden. Hundratals inbjudna, TV och grannar och nyfikna. De få kvadratmeterna i butiken bågnade av entusiaster, glada över friheten att få handla – en söndag dessutom.

Jag glömmer det aldrig. Köerna, de glada minerna. Gemenskapen. Det kändes som att Sverige hade lossat en av sina sista tumskruvar och äntligen förstått att vin är ett kitt som för människor samman.

Sommaren fortsatte i samma anda. Hyllorna fylldes på och tömdes lika snabbt. Tack vare gårdsförsäljningen fick svenskt vin ett enormt genomslag. Laglättnaden var en milstolpe, men vad som verkligen är värt att fira är den kvalitetshöjning som har skett på historiskt kort tid. Svenskt vin är inte längre endimensionellt skarpt – syran har blivit vår största tillgång.

Men tillgången på vin matchar inte efterfrågan. Att åka runt bland svenska vingårdar blev mångas självklara semesterval sommaren 2025, nu när man dessutom kunde köpa med sig ett par flaskor hem. Vissa viner sålde slut på ett par månader.

Frågan är nu hur vi ska hålla intresset vid liv och få balans i produktionen. Och framför allt – inte hamna i samma sits som England, där nyplanteringarna har växt snabbare än efterfrågan och de helt plötsligt sitter på ett lager svårt att sälja. Kort sagt, vi måste bygga en hållbar bransch som överlever nyhetens behag. Men förutsättningarna är goda.

Svenskt vin är unikt på många sätt. Så det gäller att vi håller fast vid vår profil: viner med friskhet och energi som tydligt visar sitt nordliga ursprung. En sval, elegant stil som är något alldeles eget. Vi ska inte jämföra oss med andra och bygga upp felaktiga förväntningar och orättvisa jämförelser. Sverige är Sverige, inte Nordens Toscana.

Därför bör vi också så långt möjligt hålla oss borta från ett appellationssystem, för att i stället utnyttja friheten och flexibiliteten. Det är viktigt inte bara för att vi är ett nytt vinland och behöver lära känna vår terroir ur ett druvperspektiv, utan också med tanke på ett allt mer oförutsägbart och extremt väder. Appellationernas berättigande ifrågasätts även i klassiska vinländer, just med hänsyn till klimatförändringarna.

Vi måste också lyfta fram våra druvsorter, svampresistenta PIWI-druvor* som klarar sig med minimal besprutning, eller ingen alls. Mindre ingrepp, mindre avtryck. De är helt enkelt mer miljövänliga än traditionella varianter.

Det gäller att förvalta bilden av svenskt vin som hantverksmässigt, hållbart och experimentellt – med hög kvalitet. Våra viner kommer alltid med en prislapp, så framöver gäller att försvara den och få folk att köpa av njutning, inte bara av nyfikenhet.

Personligen ser jag mest fram emot att se hur svenska viner utvecklas över tid. Här finns kanske den största potentialen. Våra vita viner har allt som krävs för att klara tidens tand med bravur: syra, koncentration, frukt och struktur. Med fler hektar finns förhoppningsvis möjlighet att lägga undan flaskor och sälja med ålder – och då kan det bli riktigt intressant. Vem vet vad solaris utvecklar för aromer? Går det mot petroleum som i riesling eller kommer vi att möta något helt nytt?

Vinlandet Sverige är i den unika positionen att själv bestämma över sitt öde och narrativ. Låt oss ta vara på den möjligheten.

Lena Särnholm är journalist, sommelier, naturvinsälskare och hästfantast. Svensk PIWI-ambassadör – och munskänk. Jobbar på Kullabergs Vingård. Du hittar henne på Instagram: @lenamaria_sarnholm

* Pilzwiderstandsfähige Rebsorten