Veritas: Vem vinner debatten på Vinstagram?

Skrivet av: Jesper Wictor

Det var en god tanke att sticka hål på ­hinnan av högtravande hybris och föråldrat fackspråk, att ta ner det som ter sig ogreppbart och göra vin ­roligt och tillgängligt för alla.

All heder åt er som började skrapa bort den torkade ­färgen på monopolets tempel. Tyvärr har den ­digitala ­revolten också raderat mycket av det som är spännande med det levande naturfenomen som skimrar i glaset och får sinnena att gå i spinn.

Det är givetvis inget nytt fenomen. Allt spännande som startar med esoteriska grupperingar och hängivna nördar går förlorat i samma minut som den stora massan plockar upp de progressiva vibbarna och förvandlar det komplexa och spännande till något folkligt och lättbegripligt.

När jag utbildade mig var det just det svår­åtkomliga och nästan spöklikt intressanta med vin som lockade. Jag ville inte bara lära mig att ­berätta hur ett vin smakade utan också varför – med ­kunskap om och respekt för vad som finns i ­glaset. Denna respekt har dock aldrig utgjort ett krav för att beträda Instagrams rampljus, där mer eller mind­re pigga aktörer desperat för­söker skaffa sig utrymme för prispressad marknads­föring.

I dag finns det knappast någon annan bransch där så många lekmän kan åtnjuta en position och auktoritet utan ett gram kött på benen. Där de som bemästrar spelet och vet hur det sociala och digitala flödet ska optimeras är Instafabrikens mest högavlönade knegare. För det krävs inte någon djupare vinkunskap för att torgföra ­­­favvo-vinet för alla favvos i favvisflödet med hjälp av varuprovet som kom hem i går.

Givetvis har detta lett till en reaktion från tidigare nämnda undergroundrörelse, vilket skapat en sällan skådad, idiotisk icke-diskussion – en ofantligt tröttsam version av ”ingen vill veta var du köpt din tröja” i flytande form. Att betrakta Instagram är numera som att titta på två versioner av Jehovas vittnen som står och slänger sina respektive versioner av Vakttornet på varandra. Den yngre generationens jakt på att låta spetsiga möter den äldre generationens missionerande om vad man ska dricka, när man ska dricka det. Att majoriteten inom båda grupperingarna inte ens kan stava till den tyska vinlagen, inte vet skillnaden på en amontillado och palo cortado och tror att mondeuse är en skidort i Schweiz spelar liksom ingen roll.

Fermenterad druvmust är något ­fantastiskt, komplext, sexigt, spännande och vackert med oändliga livsöden i baksätet. Det förtjänar så mycket mer än ytliga betraktelser från ytliga personer i ytlighetens digitala högborg. Det ­lider redan övriga samhället av.

Vad sägs om att sluta propagera och i stället låta vinet vara väntrummet där vi andas, mår bra och gemensamt sjunger ”We Shall Overcome”?

 

Jesper Wictor är vinskribent, ­sommelier – och munskänk. Du hittar honom även på Instagram: @buteljerad.