sangiovese

Sangiovese är karaktärsdruvan i Toscana. Förklaringen till att brunello smakar annorlunda än chianti beror på klimat och jordmån. Det är varmare i Montalcino än i chiantiområdet och det är mer kalk i jorden. Tillsammans ger det mer fruktighet och större kraft åt montalcinovinerna och på liknande sätt blir morellino från Scansano i södra Toscana rikare än carmignano från distriktet väster om Florens. Sangiovese är en druvsort med lång växtsäsong. I Toscana skördas den ett per veckor efter t.ex. merlot och cabernet sauvignon. Den knoppas tidigt och mognar sent och rankan behöver dessutom värme för att hinna med. Sangiovese är en kraftfull ranka som måste hållas efter i vingården. Den producerar lätt många klasar och ett yvigt, skuggande lövverk, vilket leder till måttligt mogna druvor och tunna, kärva viner. Lågavkastande kloner, magra jordar, tät plantering och hård beskärning hör därför till jobbet för kvalitetsinriktade odlare. msk7-2019

Historia

Sangiovese är belagd i skrift sedan 1500-talet. Hur den uppkommit vet man inte säkert, här finns bud och motbud inom genforskningen. Typiskt för en gammal druvsort finns sangiovese i många olika kloner, ibland med klart olika egenskaper. Druvan har också flera synonymer som brunello, prugnolo gentile och morellino. Att brunello skulle vara en särskild klon är dock fel, i Montalcino räknar man med flera olika kloner till sitt brunellovin.

Spridning

Sangiovese odlas framförallt i Toscana. Där ligger den bakom hela fem DOPG-viner: Brunello di Montalcino, Carmignano, Chianti, Chianti Classico och Vino Nobile di Montepulciano. I hela Italien är druvan obligatorisk i ett åttiotal DOP-viner och 35 IGT-viner och odlas sammanlagt på över 70.000 hektar. Däremot är den måttligt spridd utanför hemlandet.

Doft och smak

Körsbär brukar vara det första man tänker på i doften och därtill kan det dyka upp sånt som hallon, lingon, blåbär, björnbär och plommon beroende på druvornas mognadsgrad. Toner av vanilj och choklad hänger samman med ekfatslagring, tobak och läder mera med mognad och örtiga inslag finns ibland i viner från Toscana. Smaken pendlar mellan medelfylligt och fylligt beroende på härkomst. Den har en angenäm, lite bittersöt fruktighet och är strukturerad med ganska kärva garv- och fruktsyror som tillsammans ger en markerad stramhet åt avslutningen. I eftersmaken kryper gärna en liten körsbärskärnebitter karaktär fram.

Övrigt

Viner av sangiovese vinner på ekfatslagring. I Toscana sker det ofta i ett helt batteri av olika ekfat, från stora botti till små barriquer, och från äldre, väl begagnade tunnor till sprillans nya fat. Behandlingen skänker polityr till druvans lite robusta syror, ger komplexare aromer och bidrar till bättre lagringsduglighet. Ambitiöst anlagda sangioveseviner utvecklas  nt med lagring. Mest känt är brunello di montalcino, men även chianti classico, chianti rufina och vino nobile di montepulciano från bra producenter och goda årgångar kan förbättras i ett tiotal år. Och de håller mycket längre än så.