mencia

När mencía ska beskrivas jämförs den ofta med druvor som pinot noir och syrah. En seglivad myt har också gjort gällande att den bär släktskap med cabernet franc, vilket motbevisats av modern DNA-analys. Visst kan referenser till internationella storheter göras med relativ lätthet, men drottningen av nordvästra Spaniens blå druvor förtjänar en alldeles egen de nition – eller kanske rättare sagt  era. För detta är en kameleont som gärna lyfter fram både sin terroir och vinmakare. msk2020_03

Historia

Druvans ursprung är höljt i dunkel. Enligt vissa teorier har den kommit med romarna från Frankrike, enligt andra härstammar den från Dao i Portugal där den idag kan påträffas i endruvsvin, men oftast i blandviner med bland annat touriga nacional. Det är dock från Bierzo, i synnerhet byn Valtuille, som de mest eleganta och lagringsdugliga exemplen kommer.

Spridning

Tack vare återupptäckten av bortglömda odlingar på de branta sluttningarna i Ribeira Sacra och Bierzo har lågavkastande, sekelgamla stockar gett upphov till koncentrerade och komplexa viner som står i bjärt kontrast mot de lätta, enkla bordsviner som tidigare varit legio. Mencía från Ribeira Sacra kännetecknas i övrigt av den mest representativa jordmånen ski er och en lättare, mer parfymerad och syradriven stil, till skillnad från Bierzos mer strukturerade och kraftfullare stil, tack vare den mest typiska jordmånen lerjord.

Doft och smak

Det mörkfruktiga, björnbär, plommon, blåbär, svarta vinbär, bigarråer och druvjos, återkommer utan undantag. En intressant notering är att vingårdarna i Bierzo ofta omgärdas av körsbärsodlingar och björnbärssnår, vilket gör en benägen att tro att omgivande växtlighet påverkar uttrycket en hel del. Stråken av röd frukt, i skepnaden av till exempel färska skogshallon, jordgubbs kräm, omogna smultron, lingon, tranbär, röda vinbär, lättbakade rabarber, vattenmelon och surkörsbär, kännetecknar också mencía, liksom kryddighet i form av rosépeppar, koreansk rödpeppar, spansk peppar, ketchup, HP-sås eller svartpeppar.

Övrigt

Druvans korta växtsäsong gör att skördetillfället är extremt viktigt. För sen skörd innebär övermogna toner, och de flesta vinmakare arbetar för att fokusera på fräschören, vilket rimmar med den relativt låga alkoholhalten, vanligtvis upp till 12,5 procent, tack vare odlingarnas höga höjder. – Vid skörd har man ungefär fyra dagar att spela på för att lyckas få fräschör i vinerna, jämfört med kanske tio dagar för andra druvor. Annars riskerar man att få ett platt vin med kokt frukt. Likaså behöver man vara försiktig med ekfatslagring för att inte fatkaraktären ska ta över.