Pinot Noir

Källa: Munskänken 2021-07 Ulf Jansson. Pinot noir är en gammal druvsort som tros ha mer än 2000 år på nacken. Den är känd för sina många kloner och sina mutationer (som pinot blanc och pinot gris). Druvsorten har dessutom ett promiskuöst drag med avkommor som chardonnay, gamay, aligoté, muscadet, auxerrois och ytterligare ett flertal sorter. Pinot noir hade länge rykte om sig att vara en kinkig druvsort som aldrig gav bra viner utanför Bourgogne, om ens där. Nya världens vinmakare såg den som den sista utmaningen, druvan de inte lyckats bemästra trots att de rutinmässigt gjorde toppviner av andra druvsorter. Man talade om jordmånen som en orsak, att pinot noir behöver kalk i marken för att lyckas. Men då har nog klimatet större betydelse. Pinot noir är en kallklimatsdruva som vill ha en lagom varm men utdragen växtsäsong. Dåliga kloner och ovarsam vinifikation är andra orsaker till att man misslyckades. Liksom att man var för fixerad vid att göra "Bourgogne".

Historia

Idag görs utmärkt pinot noir även utanför Frankrike beroende på att man planterat bättre kloner på svalare platser och sedan inte försökt forma vinet efter en förutbestämd mall. Då har druvan visat att den kan ge komplexa viner med bra karaktär även om de inte smakar precis som bourgogne.

Spridning

Men varför skulle de göra det? Pinot noir är terroirdruvan som redan hemma i Côte d'Or skiftar i smak från vingård till vingård. Klart att den då smakar annorlunda när den planteras i Russian River Valley och Central Otago.

Doft och smak

Pinot noir är en tunnskalig druvsort och ger därför inte viner med särskilt djup färg. Kulören kan vara mörk och blålila ibland, men den är aldrig fyllig som hos ett cabernet- eller syrahvin. Röda bär är grundtonen i doften. Hos viner av knappt mogna druvor drar det åt lingon och röda vinbär, mognare druvor ger de klassiska dragen av jordgubbar, hallon och ibland körsbär medan riktigt mogna druvor brukar bidra med åkerbär, viol och anis. Har druvan odlats för varmt får doften syltiga drag och förlorar sin nyansering.

Övrigt

Pinotviner fatlagras ofta och ektonerna brukar gifta in sig fint. Med mognad utvecklar högklassiga bourgogner drag av svamp, multna löv och animaliska toner. Druvsorten har relativt tunna skal och pinotvinerna blir därför sällan särskilt tanninrika. I stället är syran mer framträdande. Beroende på druvmognad går smaken från relativt tunn med lite (väl) kärva syror till tät och intensiv med spänst och vitalitet. Med mognad utvecklar riktigt bra viner rondör och ibland en nästan sammetslen textur. Förbluffande många pinotviner mår bra av lagring. Liksom för riesling kan även enklare viner vinna på ett à två års lagring. En bra premier cru bourgogne behöver ofta bortåt tio år i källaren för att komma till sin rätt medan 15-25 år är en bra tumregel för ett grand cruvin. Potentialen hos Nya världens toppviner återstår att se.